Nu har vi finslipat klart PM:et till handledningen i morgon, skönt att ha det gjort.. Det börjar spritta i benen på mig, jag ska snart iväg på spinning och jag har inte tränat sedan i onsdags. Är lite rädd för att jag kan ha tappat lite kondition, men det är bara att trampa på för glatta livet och hålla fast i styret.

Jag råkade göra bort mig en gång på ett pass.. Mitt inne i passet kände jag för att ta en slurk vatten. Det rann härligt nerför strupen tills jag råkade sätta vattnet i fel strupe. Jag började hosta och allt flög ut på golvet.. Där att jag som ett fån och tittade illröd i ansiktet rätt in i speglen för att se i fall någon såg mig.. Det var ingen som skrattade men jag har mina aningar att dom bara var artiga.
Börjar fundera kring om jag föddes med någon slags inbyggd klumpighet, ni vet en sån där som aldrig går att bota.

För några år sedan när jag arbetade på mitt förra jobb som metallarbetare skulle jag springa in på huvudkontoret (där alla.. och då menar jag alla sitter)..  Jag hade brottom för jag skulle hämta ett kort till en som fyllde år. När jag väl hade det i handen och skulle springa ut igen så blev allt svart.,... Jag kvicknar till och inser att jag ligger på golvet och sprattlar som en fisk.. Runt omkring står alla på kontoret, skärrade och tittar på mig. Då inser jag att jag misstog ett fönster (riktigt välputsat) för en öppen dörr.. Fort kravlar jag mig upp och skrattar så jag står dubbelvikt, sen kommer lite applåder innan jag beger mig ut genom den riktiga dörren..