Ligger i soffan nermysad och småtittar lite på sex and the city. Har precis tryckt i mig en chailatte och några kakor så det sover jag nog gott på. Tänkte delge er av en händelse som ägde rum för några dagar sedan. Har inte riktigt kommit underfund med om det är pinsamt eller inte. Händelse förloppet:

Jag springer ner för trapporna i skolan påväg hem. När jag börjar närma mig de sista trappstegen tittar jag upp och får syn på en äldre kvinna jag läst en sommarkurs tillsammans med förr året (viktigt att veta om denna dam: att säga att hon inte har alla hästar hemma är en STOR underdrift. Hamstern är död men hjulet snurrar... Ja ni förstår). I och med att hon är, förlåt mig, knäpp vet jag inte redig om jag ska hälsa eller inte. Men bestämmer mig i sekunden att försöka smyga undan henne. Då plötsligt hör jag (med jättepipig röst):
Virrkvinnan: Bellimino! Jag tittar upp på henne och förstår ingenting.
Virrkvinnan: eller kanske dgfsglis (förstod inte vad hon sa). Jag står rätt upp och ner som en fågelholk och fattar ingenting...
Jag (helt oförstående): Ehhh...
Virrkvinnan: Läser du på programmet? Jag känner inte igen dig...
Jag: Ehhhh
Virrkvinnan: ????
Jag: Eh....ja jag läser Media och kommunikationsvetenskap.
Virrkvinnan tittar på mig och ser allmänt bortkommen ut (vilket jag förmodligen också gjorde).
Virrkvinnan: MEN varför hälsar du på mig då?!?! Säger hon nästan lite förbannat.
Jag: Ehh, va? Det va ju precis det jag inte hade gjort. 
Där står vi och tittar på varandra och den ene av oss kompletterar den andra i förvirrade ansiktsuttryck. Det slutar med att jag lämnar kvinnan som iaktar mig likt ett förkylt kvalster. Så se upp med vad/vilka/vem ni kastar ett öga på. Dom kan få för sig att börja prata om Bellimino och "dsfasdfdr".... Och det slutar med att ni måste fly därifrån så ni inte blir smittade av knäpphet...

(Min katt) Förbannad över att bli observerad?