Jag är redigt trött. Har sovit fruktansvärt oroligt i natt med en ångest som jag inte vet vart den kommer ifrån. Förmodligen för att jag, igår, grunnat alldeles för mycket på jobb och pengar hit och pengar dit. Det är inte helt lätt att vara studerande på högskola under sommaren om det krisar sig med jobb då du inte får något bidrag sommartid. Nu har det iofs löst sig rätt bra för mig så jag kan väl känna att en liten sten har släppt ifrån bröstet.

S och jag gick och snackade för några veckor sedan om de bidrag och lån vi studenter tar/får. Hon uppdaterade mig på att vi, som studenter, för ett tag sedan låg på gränsen under existensminimum. Så de höjde med några lappar och nu ligger vi några (med betoning på några) antal hundralappar över. Det känns som det har sagts innan men jag säger det igen, det är inte lätt att vara student. Så vad gör man när man har dåligt med pengar? Jo man jobbar såklart. Men givetvis, som med så mycket annat, finns där en skylt som säger hit men inte längre. När du studerar får du tjäna en viss summa innan dom drar in ditt bidrag (har inte koll på de exakta siffrorna men vet att det inte är överdrivet mycket du måste tjäna för att komma över denna gräns). Kan ibland bli lite bitter (läs avundsjuk) när jag vet att de som pluggar inom det militära får rätt bra (läs enorma) förmåner som vi normala studenter endast skulle kunna drömma om. Är det verkligen så stora skillnader på student och student?