Usch jag är som ett barn. Ett skrämt litet barn. Jag skyller på bakfyllan igår. För igår när jag skulle gå och lägga mig började tankarna vandra iväg åt helt konstiga håll och jag lyckades skrämma upp mig själv något fruktansvärt, ja som ett barn ungefär. Jaha så vad gör barn när de är rädda? De tar kudden och lägger sig mellan mamma och pappa. Yes,nu har jag ju inte min mamma och pappa här så jag Jenny 23 år tog sin kudde och sitt täcke, knackade på hos Susanne och däckade där. Utvilad är jag i alla fall...

Börjar känna mig lite tjock i halsen. Antingen är det för att vi plåtade i vatten nu eller för att jag varit och svirat två dagar i sträck. Kanske båda? Roligt är det inte i alla fall. Ingen träning. Jag som var på G. Måste försöka komma på några bra kureringsmetoder. Vitlök? Apelsin? Alvedon?

Förkylnings medecin?