Kaffet är i magen, och jag mår utmärk. Solen börjar titta fram där bortåt ser jag, Hur underbart som helst..

Nostalgi:
Vi var här (i Halmstad) första gången när vi var sexton, jag och min kombo. Lite rebeller och exalterade inför vad världen hade att erbjuda. Eller jag kanske ska säga att vi trodde vi var rebeller, egentligen var vi precis som alla andra.
Vet att vi tyckte vi var gamla och mogna damer på den tiden (haha!) Vi lyckades (på något vänster) komma in på hotellet i Tylösand 16 år gamla. Där satte vi oss ner på uteserveringen och betraktade alla vuxna och vackra människor (som vi då tyckte). Sen sa vi till oss själva: När vi är 23 då är vi gamla på riktigt..

Ja vad ska man säga, nu står jag här med mina 23 år på nacken och känner mig egentligen inte en dag äldre än då jag var sexton (bara en gnutta klokare kanske)... Inte trodde jag för allt i världen att jag skulle flytta ifrån min familj till Halmstad med min bästa vän. Det är förunderligt vad tiden bär med sig...

Man vill gärna tro att man har varit med om mycket, men frågan är om det är ett önsketänkande.
När S och jag precis fyllt sexton medverkade vi i ett program på ZTV, fotbollstokiga som vi var skickade vi in en VM-låt till en tävling de hade och vi  kom med.
Då kan vi tala om exalterade, vi sprang runt i skolan och skrattade och tjoade, berättade för alla att vi skulle vara med i tv. Ibland kryper det fram en önskan att man ska få spola tillbaka tiden sju år och återuppleva allt för första gången igen. Ser nu att jag skriver som en gammal tant igen (börjar bli en vana och en röd tråd i mina inlägg). Jag är ju trots allt bara 23 och det är ingen ålder... eller?

Jenny