Jag har fått inse en sak idag. Jag föddes utan alla hästar i stallet... När S och jag, som tidigarenämnt, var och provade balklänning verkade jag nog aningen... Puckad! När vi först kommer in i butiken är expediten upptagen så vi tittar runt lite i affären och får sedan hjälp. När jag står i provhytten:

Expediten: Har du storlek 36 eller 34?
Jag: Ja..........(tyckte hon sa: du kan ha storlekarna 36 och 34?)
Lång paus uppstår...
Susanne: Ja hon kan nog ha båda två storlekarna tror jag.
Expediten: Ja okej (tittar på Susanne som tack för att hon kunde besvara frågan, och undrar nog vad sjutton jag håller på med).

När vi sedan ska hänga undan klänningen kommer ett till konstigt ja:
(När expediten ber om mitt förnamn, tror jag hon säger: till i morrn kväll?.....av någon konstig anledning)

Expediten: Förnamn?
Jag: ...Ja........
Expediten: (tittar väldigt konstigt på mig....IGEN)... tystnad...
S: .........Skrattanfall......
Jag: (Inser att jag är helt dum i huvudet och skrattar)....Jaha hahah, ja Jenny heter jag ju, jag heter ju inte Ja Andersson.. (försöker skämta till det för att hon inte ska tycka jag är dum i huvudet, men misslyckas så klart)
S: Skrattar och tar mig i armen för att gå därifrån så att jag inte säger mer dumma saker...

Ja vilka slutsatser kan vi dra utav detta? Antingen var/är jag lomhörd, riktigt puckad, schitzofren eller bara trött.... Vill gärna inte tro att det är något av de tre första, men vad sjutton.. lite schitzofreni har väl ingen dött av... (!!)