Nu känner jag mig nästan lite äcklad av mig själv. Har ätit upp ett helt paket Texas Pecan glass och jag är så mätt att jag håller på att kräkas. Hulken hjälpte dock till lite på ett hörn, men mestadels utav glassen ligger i min mage... underbart (ironi).... Det är jobbigt att man föddes utan någon inbyggd stoppknapp som automatiskt trycks in när man fått i sig för mycket av något gott; öl, drinkar eller glass.. En annan har ju inte känslan för när det börjar bli lite för mycket av det goda...

Idag har det inte blivit någon träning. Det blir desto hårdare i morgon. Fotbollslaget (jag tränade lite med) springer uppe på berget här i Halmstad men jag funderar på i fall jag skulle ta ett spinningpass i stället. Börjar fundera på om jag är lite beroende utav spinningen, kan man bli det? Om det går en dag utan, blir jag sjukt sugen att sätta mig och trampa.. Gudars vad tragiskt det låter..men jäklar vad sant det är..

Ligger och småtittar lite på Wipeout haha, redigt roligt att höra kommentatorerna kommentera....hårda ord...

Ska förresten åka hem till Vetlanda en sväng på onsdag eller torsdag. Jag längtar grymt mycket efter min familj och vännerna där hemma.. Så det blir hur roligt som helst, vi får se bara i fall saaben klarar vägen hem...

                                                                                                 Kram